Ryssar och birmor

Att raserna helig birma och russian blue är ganska olika till utseendet, det vet väl de flesta som är intresserade av raskatter. Men det händer ändå ganska ofta att folk som inte är så insatta blandar ihop birma med burma och tror att ryssarna ser ut som små lurviga nallebjörnar.
Men hur skiljer sig de båda raserna åt för övrigt? Eftersom vår familj har katter av båda dessa raser borde ju jag kunna svara på den saken, men det är faktiskt inte så lätt som man skulle kunna tro. Visst finns det tydliga skillnader, men jag tror ändå att de individuella olikheterna inom varje ras ofta är lika stora som de rent rasmässiga skillnaderna.

Ryssarna är ofta blyga...
Det som gäster i vår familj ser som den allra största olikheten är nog det faktum att ryssarna, i alla fall till en början, är lite blyga för främlingar. Men eftersom jag har träffat många olika ryssar vet jag att det finns de som är väldigt kavata och hälsar på besökande redan i dörren och kommer och lägger sig i knäet på okända människor nästan på en gång.
Så gör dock inte våra ryssar, utan när det kommer folk är det birmorna som flockas vid dörren, visar upp sig från sin bästa sida och intresserat luktar på de nyanlända. Och de besökare som aldrig har sett en raskatt förr blir naturligtvis bedårade över att det kan finnas något så vackert, att någon kan ha så väldigt blå ögon och sådan silkesmjuk päls.
Sedan frågar de vad det var för ett grått streck som rusade som en blixt uppför trappan!
Det var med största sannolikhet vår kastrerade rysspojke som i vanliga fall är väldigt sällskaplig, men som tycker att främlingar med höga röster är det värsta som finns. Bäst att då ta skydd under närmsta soffa.

...men också väldigt nyfikna
De två rysshonorna håller sig också undan till en början, men eftersom de är otroligt nyfikna kan de inte låta bli att komma fram och "kolla läget" efter en stund. Först tittar de på ett tag från behörigt avstånd och om det inte verkar vara något farligt kan de komma fram och bekanta sig lite försiktigt med de besökande. Mycket beror förstås på vad det är för slags människor som kommer och hur länge de stannar, ibland reagerar de inte alls utan beter sig ungefär som vanligt. Samma sak gäller naturligtvis om katterna redan känner dem som kommer, det är helt okända människor som de är försiktiga inför.
Birmorna verkar tycka lika mycket om alla människor, medan ryssarna väljer sina favoriter och aldrig glömmer bort en vän trots att det kan gå flera år mellan besöken.

Birmorna leker sällan
När det gäller lekfullhet är skillnaden mellan raserna väldigt stor. Visst händer det att våra birmor kan få ett ryck och leka med en papperstuss en stund, men det är faktiskt väldigt sällan. Ryssarna däremot leker som kattungar varje dag, det spelar ingen roll hur gamla de är. Allt duger att leka med, nagelfilar, vantar, hårsnoddar och utspillt torrfoder. Hankatten älskar att jaga honorna upp och ner mellan våningarna när han är på det humöret (dvs. minst fem gånger om dagen).

Ryssarna vill vara med
Att katter ibland sover större delen av dygnet är väl inte så ovanligt, men jag tror att birmorna är de som sover mest i den här familjen. Ryssarna vill gärna vara med när det händer något och intresserar sig mycket mer för vad vi människor håller på med. De är med vid matlagning, potatisskalning, diskning, bakning, städning, fönsterputsning, toalettbesök, duschning, ja allt som händer i huset. Och de vill alltid "hjälpa till" med mer eller mindre lyckat resultat.
För att inte tala om hur intresserade de är av tekniska saker! Telefonen studeras noga av den äldsta rysshonan, hon lyfter på luren när det ringer och ibland försöker hon ringa själv. Hennes dotter är mer intresserad av skrivaren. Om man inte drar ur sladden på kvällen blir man väckt av att hon skriver ut provsidor flera gånger mitt i natten. Hon brukar också försöka få upp matte genom att snabbspola ett kassettband några gånger när det är mörkt och tyst i huset. Rysspojken brukade när han var yngre trycka på lite olika knappar på datorns tangentbord så att de mest underliga saker hände. Tur att de inte har lärt sig sätta på teven och tvättmaskinen än!

Birmorna hoppar på dörrhandtag
Birmorna är inte så raffinerade. De väcker folk genom att hoppa på dörrhandtag eller krafsa hårt på dörrarna. Om dörrarna är stängda eller öppna struntar de blankt i, de hoppar ändå. Om ändå inte husse och matte går upp ställer sig yngsta birman på bakbenen och puttar sovrumsdörren in i väggen så det dundrar. Om och om igen.
Ryssarna struntar helt i dörrarna, de springer omkring lite här och var och välter ner saker i stället, leker med sånt de hittar och busar i största allmänhet. Allt för att få upp husse och matte ur sängen. När det sedan blir morgon och alla människor äntligen har vaknat lägger sig katterna och sover, mätta och belåtna.

Ryssarna är keliga
Det skulle inte falla våra birmor in att hoppa upp på axeln, även om jag har sett att andra birmor gillar det. De lägger sig heller aldrig i knäet, utom i mattes knä några gånger om året. Ryssarna däremot kan hoppa upp på axeln eller ryggen när man minst anar det och är det då en tung hankatt med vassa klor händer det att man skriker till. Annars brukar ryssar gilla att ligga på axlarna och kela och våra fyra ligger gärna i knäet när vi ser på teve, fast inte alla på en gång förstås. Över huvud taget är våra ryssar mycket mer keliga än birmorna som inte är så förtjusta i att bli pussade och klappade. De vill helst sköta kelandet själva, stå på bakbenen och stryka sig, stångas och kasta sig omkull på golvet och spinna. Ryssarna älskar alla att bli klappade och kliade och pussade på huvudet och kommer ofta och ber om det.

Mat
När det gäller mat har vi en birma som är allätare, medan den andra är ytterst kräsen och håller sig till sitt torrfoder. Ryssarna är inte speciellt stora i maten, men tycker om att få smakbitar av kött och fisk. Vid människornas måltider syns det aldrig till några ryssar, bara den äldsta birman sitter troget på en ledig stol och håller oss sällskap.
Fast det finns ett undantag; när det serveras kokt torsk sitter alla katterna som små tända ljus runt bordet och så fort man gör en ansats att resa sig jamar de alla högt i kör. Kokt torsk är nämligen det godaste de vet.

Ledarkatten
Den äldsta birman som också är äldst av alla katterna är den som bestämmer. Hon tycker också att det är hennes sak att vakta huset mot främmande katter. Alltså sitter hon på altanen mest hela tiden när vädret tillåter och spanar efter inkräktare. Kommer det någon katt inom synhåll blir hon rasande och gör allt vad hon kan för att köra iväg den. Vilket inte är så mycket eftersom hon sitter i en inhägnad kattgård. Mycket frustrerande.

Ja, vad kan man nu dra för slutsats av det här? Att ryssarna är något livligare och mer intresserade av människornas förehavanden. Att birmorna är lugnare och helst ligger i soffhörnan och ser söta ut. Hos oss är det i alla fall så, men som sagt ingen katt är den andra lik och alla katter har sin egen personlighet oberoende av ras.

Det var nu några år sedan denna text skrevs och en hel del har förändrats. Vår äldsta birma finns till exempel inte längre i livet, hon dog hösten 2002. Även hennes dotter dog i januari 2009, så vi har ingen birma alls längre. Tre nya ryssar finns i familjen och de två äldsta rysshonorna och även rysshanen har dött. Men i stora drag stämmer beskrivningen fortfarande. De två äldsta ryssarna blev dock mycket mer intresserade av besökare med åren.