Rasbeskrivning - russian blue

Vad är det första man lägger märke till när man träffar en russian blue? Är det kanske den vackra silverskimrande pälsen som är så mjuk och len, eller är det möjligen de stora, gröna, mandelformade ögonen som man så lätt drunknar i?
Det är svårt att säga vad man först faller för, men en sak är säker - om du låter en russian blue komma in i ditt liv, blir det aldrig mer som förr. Han eller hon hittar genast vägen till ditt hjärta och slår sig ner där för gott. Denna korthåriga, slanka, men ändå muskulösa katt är nämligen inte vilken katt som helst. Trots att den vid första anblicken kanske liknar den där grå kissen du hade som barn är det en mycket speciell katt som genast blir en fullvärdig familjemedlem som kommer att dela både glädje och sorg med dig.

Jag ska här försöka berätta lite om hur det kan vara att bo tillsammans med en eller flera ryssar som russian bluekatterna brukar kallas i vardagslag. Allra först vill jag emellertid slå fast att de individuella skillnaderna är ganska stora mellan katter av samma ras, så också bland ryssarna. Det går alltså inte att kategoriskt påstå att alla katter inom en bestämd ras beter sig på ett eller annat sätt. Det som jag kommer att ta upp här är vissa gemensamma drag som jag har lagt märke till hos mina katter och andra ryssar jag har träffat.

Är ryssarna blygare än andra katter?
När jag till exempel påstår att ryssarna ofta är lite reserverade mot främlingar (i alla fall de första tio minuterna) betyder det alltså inte att alla ryssar är på det viset. En del är hur kavata som helst och visar inte minsta tecken till blyghet. Men ändå vill jag nog påstå att ryssarna i allmänhet är lite blyga för människor de inte känner. De visar oftast till en början en sund försiktighet för okända människor och djur. Det tar ofta en stund innan de vågar slappna av och vara sig själva när de får besök. Fast mycket beror förstås på besökaren, är man lugn och inte alltför högljudd brukar det gå bra. Själv har jag flera gånger fått en främmande ryss i knäet efter bara en liten stund och jag vet flera ryssar som älskar att stå vid dörren och ta emot besökare.
Våra ryssar har blivit mer och mer intresserade av främmande människor allteftersom de har blivit äldre. De två äldsta brukar nu nästan överfalla besökare och vilja bli klappade. Ibland är det nästan pinsamt när man måste lyfta ner dem från bordet om och om igen. Alla människor älskar ju inte katter.

Har man en russian blue har man också ha en vän
Ryssarna är mycket tillgivna och har också ett gott minne för människor. De känner igen sina vänner även om det går flera år mellan besöken. Ofta minns de också de människor som i deras tycke är mindre trevliga och beter sig därefter, dvs. gömmer sig under soffan och vägrar komma fram och hälsa. De känner igen röster och de vet precis vem det är som går i trappan och de hör tydligt om det är en främmande bil som stannar utanför huset.
Ryssarna har också lätt för att känna av stämningen där hemma och förstår genast när det är något ovanligt på gång. Ibland tror jag att de förstår vad man säger också. Därför är det väldigt svårt att hålla något hemligt för en ryss. Hur mycket man än försöker smyga med packning och andra reseförberedelser kan man slå sig i backen på att den ryss som inte tycker om att vara på resande fot har gått och gömt sig när han ska sättas in i transportboxen.
Och även om vi för säkerhets skull antingen talade engelska eller bokstaverade som man brukar göra när man inte vill att små barn ska förstå vad man pratar om, försvann snabbt vår ena rysshona när det var dags för hennes medicin. Jag behövde faktiskt bara tänka på medicinen för att hon skulle smita längst in under sängen.

Vill vara med
Det som jag själv tycker är mest typiskt för russian bluekatterna är förutom deras älskliga väsen och vänliga och försynta sätt, deras stora intresse för allt som händer i hemmet. De vill alltid vara med när det är något på gång. Och de vill naturligtvis "hjälpa till" med vad det vara må. Fönsterputsning, diskning, potatisskalning, bakning, tidningsläsning och strykning är bara ett fåtal av de sysselsättningar man slipper klara ensam när man har en ryss. De håller också gärna sina människor sällskap vid tv-tittande. En del gillar djurprogram medan andra föredrar tecknade filmer. En av våra katter kunde sitta och titta på teven när den var avstängd också. Under hans första år var det roligaste han visste, förutom att titta på fåglar i köksfönstret, just att se på sin egen spegelbild i tv-rutan. Hans transportbox stod bredvid teven och på den satt han troget och tittade på sig själv halva dagarna.
När man som vi ofta sitter vid datorn och jobbar har man nästan alltid en ryss uppe på bildskärmen. Jag som tänker både på kattens och datorns bästa tycker inte att det är ett speciellt bra arrangemang, men våra ryssar är envisa och nöjer sig inte med att bli bortlyfta utan kommer genast tillbaka, om och om igen. Datorskärmen är ju den perfekta platsen för en sällskaplig kisse, varmt och skönt att ligga och husse eller matte alldeles intill.

Lek och flugfångande
Russian blue-katterna är också väldigt lekfulla. Det spelar ingen roll om de är tio veckor eller tio år, våra ryssar leker som kattungar varje dag och roar sig ofta själva med småsaker de hittar på golvet. Man behöver alltså inte köpa dyra kattleksaker i zoobutiker, de försvinner ändå alltid på något mystiskt sätt. Det går lika bra med fliken från mjölkpaketet, en piprensare eller en hopknycklad pappersbit.
En del ryssar är duktiga på att apportera, medan andra tycks anse att husse och matte också bör få lite motion och låter dem hämta leksaken. De är också väldigt duktiga på att fånga flugor och insekter av olika slag. Jag tvivlar inte på att de skulle vara duktiga fågeljägare också om de fick tillfälle!
Många tycker om att gå ut på promenad i sele, äta gräs och lukta på allt spännande som finns i naturen. En del ryssar får också tillfälle att åka ut på landet på semester och gå fritt omkring utan sele och koppel.

Kel och prat
De flesta russian blue-katter jag har träffat är väldigt keliga och sällskapliga. De älskar att bli smekta på huvudet, de stångas, buffas och pussas. Många tycker om att sitta eller ligga på axlarna och stryka sig och stångas. Eller bara ligga och titta på vad som försiggår, kontrollera att husse inte slarvar med disken till exempel.
Numera ligger alla våra ryssar gärna i knäet, men för den äldsta honan dröjde det sju år innan hon fick den trevliga vanan.

Våra ryssar "pratar" också ofta med oss, d.v.s. de jamar till hälsning, svarar med små jamanden när vi säger något till dem och talar om ifall det är något speciellt de vill genom att jama. Vissa är mer pratsamma än andra precis som det är med oss människor.

En egenhet som de flesta ryssar har är att de gärna vill krypa in under något när de ska sova. Under täcket, överkastet eller till och med under madrassen ibland. Det betyder inte att de är rädda och gömmer sig, utan de vill helt enkelt ha det varmt och skönt när de sover. När vår hane ska lägga sig i soffan krafsar han på filten som hänger där tills någon kommer och lägger den över honom. Sedan gäller det att man kommer ihåg att det är en katt som ligger där och inte bara en filt som någon lagt ifrån sig. Det har faktiskt hänt flera gånger att en intet ont anande familjemedlem har satt sig på en ryss.

Kompiskatten
Man får ett alldeles speciellt förhållande till sin russian blue-katt. Jag tycker att ryssarna känns mer som kompisar än som sällskapsdjur. Samtidigt som en russian blue är väldigt självständig får man ett starkt band till sin katt. Den finns med överallt utan att vara påträngande, tröstar dig om du är ledsen bara genom att finnas där och vänligt se på dig med de där lysande gröna ögonen.
Våra katter parkerar sig mitt på morgontidningen för varför ska man läsa tråkiga nyheter när man kan kela med sin katt. När de hör att köksfönstret öppnas på morgnarna kommer de springande och sätter sig på fönsterbrädan för att titta på när fåglarna äter frukost. Och så fort matte tar fram skärbrädan eller något ur kylskåpet när det är dags att laga mat kommer katterna farande för att få sig en smakbit av rått nötkött, torsk eller vad det nu kan vara. På natten vill de gärna ligga hos husse och matte i sängen, fast de busar en del när de tycker att det är dags att gå upp. Då gör de sådant som de vet är förbjudet, för då vet de att matte far upp som ett skott.
Jag har med det här velat berätta hur trevliga russian blue-katterna är, hur roligt det är att ha en ryss till kompis, men man får ju heller inte glömma att ryssarna är mycket vackra och eleganta katter. De påminner en hel del om vilda kattdjur i utseende och rörelsemönster och man blir glad bara av att se dem använda sin smidiga kropp i lek och bus.
Vi i vår familj har haft mycket glädje av våra ryssar och min förhoppning är att fler kommer att upptäcka de grönögda, silverskimrande russian blue-katterna som är mycket tillgivna sina familjemedlemmar och som bara blir vackrare och vackrare ju äldre de blir.

Den ursprungliga versionen av denna rasbeskrivning skrev jag till Russian Blue Klubbens informationstidning 1999.