S*Kosmoskattens Cassandra - BEST OF THE BEST
Följande text skrev jag till Russian Blue Klubbens medlemstidning Ryska
Posten nr 2 1997.
Vår dotter Katrina brukar ibland leka "Best in show" med katterna, hissa
dem högt i taket och motta publikens jubel. Dagen innan vi skulle på
utställning i Göteborg tyckte hon att hon nog borde öva Cassandra lite i
panel-uppförande i den händelse att det skulle bli aktuellt. Hon är en sann
optimist i motsats till sin mamma.
Men tänk en sådan tur att vår lillkisse var så väl förberedd för det som
skulle komma att hända på utställningen, för varken matte eller husse hade väl
aldrig ens i sina vildaste fantasier kunnat tro att något sådant skulle kunna
vara möjligt.
Första utställningsdagen var ovanligt lång och jobbig. Först sent på
eftermiddagen var det ryssarnas tur att bli bedömda. Både katter, kattägare
och domare var säkert ganska trötta och därmed lättirriterade. Det blev några
små incidenter under bedömningens gång, men det är väl sådant som kan hända på
en utställning och inte bara med ryssar får man väl anta.
Cassandra blev till slut bäst i variant av juniorer och ungdjur, men innan
det var klart kändes det som om hjärtat hade växt till tiodubbel storlek i
bröstet och bankade på med sådan kraft att jag på fullaste allvar trodde att
jag skulle ramla ihop där jag stod.
Nästa dag skulle börja med uttagning av domarens bästa katter. På något
konstigt sätt känns det inte lika nervöst längre när "man", det vill säga
katten, har kommit så långt. Då vet man att man har en fin kisse och det
räcker gott och väl.
Jag trodde heller inte att Cassandra skulle ha någon chans mot vackra
katter av andra raser. Visst är hon också en fin katt, men så fin att hon kan
gå till panel kan hon väl ändå inte vara? Inte min katt.
Men det kunde hon. Domarens bästa junior blev hon och fick en stor och
vacker kokard. Inte så illa.
Panelerna skulle börja klockan ett, men som vanligt drog det ut på tiden.
Det var många katter som skulle bäras fram och sättas i var sin bur innan allt
kunde sätta igång. Lång väntan för en liten vildbase som bara ville ut och
springa. Jag tyckte att alla andra katter låg så lugna och fina i sina burar,
medan Cassandra bara ville ut. Hon jamade så bedjande mot assistenterna,
domarna och publiken. Varför kan ingen släppa ut mig? Det var inte många
minuter hon satt stilla under de timmar hon fick vänta i buren. Och det gjorde
ju förstås inte matte mindre nervös. Hur ska hon klara detta? Det kommer
aldrig att gå.
Men det gick. Till slut var det dags för juniorerna från kategori tre och
fyra som var sammanslagna. Fråga mig inte vilka katter hon tävlade emot. Jag
såg bara på Cassandra och hon uppförde sig hur bra som helst. För mig var det
viktigast att hon var lugn och fin. Om hon vann spelade alls ingen roll. Men
konstigt nog röstade alla tre domarna (Eiwor Andersson, Alva Uddin och Lena
Sundberg) på "den lilla ryssen".
Cassandra blev "Bästa junior i kategori tre och fyra" och fick stanna kvar
och tävla mot de bästa juniorerna i de andra två kategorierna.
Jag vet inte vad det var för katter heller, såg fortfarande bara på
Cassandra - som vann igen!
Best in show junior
Det var ju inte klokt. Än en gång en enhällig panel. Nu var hon plötsligt
"Best in show junior". Gun Berg Petterson som var paneltalare sa att ägaren
skulle komma och hämta priserna, men att katten fortfarande skulle vara
anonym.
Jag fattade ingenting. Hämtade Cassandra och fick en stor pokal, en massa
kokarder, torrfoder i dubbel upplaga och en del annat, bland annat ett års
gratis prenumeration på en kattidning. Kunde inte bära allt själv utan måste
få hjälp av en funktionär.
Man tror ju inte att det är sant när något sådant händer. Men roligt är det
ju förstås. Cassandra var i alla fall glad att få komma in i sin egen bur. Hon
dök in i igloon och somnade på fläcken. Varken hon eller matte märkte att det
dök upp fina presenter från andra utställare på buren, ja, en i alla fall.
(Tack Eva!)
Jag vet inte vem det var som kom på att det inte var slut för vår del än.
Det skulle tas ut en "Best in show total" också. Nej! Jag som trott att det
var över. Inte en gång till.
Det var alltså därför Cassandra skulle vara anonym. Hon skulle vara med i
den allra sista uttagningen av utställningens finaste katt.
Det förstod jag ju, att där skulle hon inte ha någon chans. Det var knappast
någon mening att vara nervös ens. Dumt att tro att en liten oansenlig
ryssflicka på knappt nio månader skulle kunna bli bäst av alla de 400 katterna
på hela utställningen varav många hade hur fina titlar som helst.
Skrattretande att ens tänka en sådan tanke.
Best of the Best!
Efter en timmas väntan var det äntligen dags. En vuxen, ett ungdjur och så
Cassandra. "Varför ska inte kastraten vara med?" undrade Alva Uddin och efter
lite konfererande kom också kastraten upp. Fyra katter i den allra sista
panelen och en av dem var min.
Jag vet inte vad som hände sedan. Domarna
röstade, men vilka domare? Hur många var de? Jag vet inte. "Heja ryssen", sa
Lena Sundberg, men jag visste inte om hon hade fått rösta, antagligen inte.
Jag förstod ju att det skulle bli en annan katt som vann den här gången,
konstigt vore det ju annars. Men som i en dröm hörde jag att den som blivit
"Best in show total" var just den lilla ryssen! Cassandra hade dessutom uppfört sig
exemplariskt och det var nästan viktigast, tyckte matte.
Först nu blev katt nummer 381 presenterad med sitt rätta namn och faktiskt
också, tror jag i alla fall, hissad högt i luften av matte. Om det var under
publikens jubel märkte jag inte, men det hoppas jag. Den stora skaran av
ryss-människor jublade i alla fall och det räckte långt. Den här gången
behövdes flera bärare till hjälp. Två ännu större pokaler, fler kokarder, en
jättesäck med torrfoder, en stor väska, tredelad burklädsel, modell lyx. Plus
en del andra småsaker som tröja, servetter m.m. Detta var ju inte klokt!
Eva Smith-Meyer tog kort på den av kokarder nu helt övertäckta buren där
matte stod med Cassandra och undrade vad det var som hade hänt. Alla var
väldigt glada och flera av de andra ryssägarna såg ut som om de varit mer
nervösa än Cassandras egen matte som nog ännu inte riktigt fattat vad hennes
lilla kisse ställt till med.
Utställningen i Göteborg 29-30 mars 1997 blev en väldigt rolig utställning
för oss ryssälskare. Det kom många besökare som var mycket intresserade av
våra katter, vars burar stod placerade så att i stort sett alla gick förbi dem.
Cassandra och de andra fina ryssarna gjorde bra reklam för sin ras genom att
se hjärteknipande söta eller manligt stiliga ut där de låg i sina burar.
Ryska Postens redaktör jobbade stenhårt i två långa dagar med att sälja
varor från Ryska Boden, dela ut ryssreklam och samtidigt försöka sälja sin
egen och även andras kattungar. Vi andra gjorde också så gott vi kunde för att
propagera för vår ras. Alla gröna info-blad tog slut och det var inte dåligt
eftersom det fanns två ordentliga högar från början.
Vi ryssägare kunde verkligen känna oss nöjda när dagen var slut. Men allra
nöjdast och gladast var nog ändå jag, ägare och tillika uppfödare till
Kosmoskattens Cassandra, knappt nio månader gammal som blivit BEST IN SHOW!
Och gissa vilka som höll på att svimma när matte och katt kom hem med alla
priserna!